Jo, vi kom hem.....

från sälen och det var ca 4 månader sedan. Usch, vad tiden rinner mig ur händerna!
Snart är det dags för lite semester tillsammans med mina älsklingar...vecka 28 är det dags.
Innan dess så ska det hända flera roliga och mindre roliga saker men det är händelserna som får oss att minnas och tiden att gå.
Först på tur är ev. en övernattning på ett "spa" och älskade sonen ska för första gången sova borta...kanske åker älsklings mannen själv...får se....vore nog bäst för alla!
Efter det är det en heldags planering på jobbet och då ska mina pojkar åka iväg med faster Lena och kusiner till Astrid Lindgrens Värld, inte så roligt för mig men desto roligare för C och jag gläds så för att hanska få en fantstik upplevelse.

Dagen efter är det husvisning som mannen antaglien inte inte hem till så jag får väl gå själv...det är ju magkänslan som är den viktiga och finns inte den så är det ju ingen ide´att ens gå på en andra visning.

Den kvällen avslutas ialla fall hemma hos en kompis från grundskolan, vi brukar träffas några gånger per år och den 16/6 är det dags.....det blir nog en inte allt för sen kväll för jag vill ju hem och pussa på mina älsklingar. Det är ju första gången som jag är hemma ensam utan båda två på en gång.

Midsommarafton står på tur och vi är bjudna hem till fina vänners stuga mitt i skogen!

22/6 åker min älskling till Sahlgrenska och tar bort ännu en tumör inom loppet av mindre än 2 månader...ska livet bli som vanligt igen efter detta???? Tummar hålls vill jag lova!
Hade någon talat om för mig att den jag älskar skulle genomgå 2 omfattande tumöroperationer och att jag skulle fungera normalt under tiden hade jag inte trott på det men så är det....på något sjukt sätt funkar det och räddningen är C.
Med en operation som gick över förväntan bra med snabb återhämtning så är det ju knappt att man vågar hoppas på samma tur en gång till, men det är det jag måste tro på för annars skulle allt rasa. Jag är livrädd...men det är det ingen som vet...så säg det  inte tlll någon :(

Ja, det är så länge som det finns planer sen är almanackan tom, den som lever får se vad som händer sen......!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0